Inlägg märkta ‘mode’

Ska Sucks?

Publicerat: juli 17, 2011 i punk
Etiketter:, , , ,

Till en början trodde jag att den musikstil som kallas ska var en sorts skämtmusik som NOFX uppfunnit och som andra skejtpunkband tagit efter. Jag minns att jag var lite kritisk till Randys första EP för att de lät alltför likt NOFX så till den grad att de tillochmed gjort liknande plojlåtar som de kaliforniska giganterna.

Ganska snart blev jag emellertid varse att den energiska baktakten var en egen stil med en egen tradition och som hade ett intimt förhållande till punken. Ett förhållnde som sträckte sig långt tillbaka. Det gick nog upp för mig i samband med Potlatchs debut och Randys ska-EP att ska var en musikstil och jag blev nyfiken.

Ty det var något med denna klämkäcka genre som tilltalade mig och ett knappt år efter att Randys ska-singel dykt upp såhade jag börjat utforska 2-Tone, The Specials, Selecter och Madness. men det var inte utan en viss skepsis — fortfarande var jag misstänksam mot sånt som inte riktigt kändes ”underground” och den brittiska ska-vågen var ett gränsfall.

Trots att jag är väl förtrogen med historien om hur två subkulturer förenades i 1970-talets London finns det något med relationen punk-ska som fortfarande ter sig gåtfull. Det finns de som menar att punkens bestående bidrag till musikhistorien ligger i att den förmådde en vit publik att upptäcka reggae (The Clash är hjältarna i den berättelsen) men jag har aldrig känt mig helt bekväm i det. Finns det inte ett egenvärde i den ruffiga formen av gitarrbaserad rock?

Många av mina favoriter inom US-punk har integrerat ska i sitt sound men det finns också många favoriter där tanken på en ska-influens ter sig mer fjärran. Tror ni t ex att Glenn Danzig gillar ska? Mycket möjligt — han verkar vara bred, ine bara i rent fysisk bemärkelse — men att föreställa sig honom skanka loss framför en blåssektion överskrider gränsen för det realistiska. Någonstans känns det ovärdigt.

Och det är just i det senare som mitt problem med ska finner sitt uttryck — det är ingen cool musik enligt min måttstock (eller enligt en av mina måttstockar). När jag nyligen besökte Majas vid havet — epicentrum för min idealbild av sommar-Varberg, där knastriga ska-singlar står som spön i backen — gav min vän MC musiken omdömet att det låter som något ur första Sällskapsresan-filmen. Mja, många skulle nog protestera men sin träffande formuleringsförmåga trogen ringade han därmed in vad som gnager mig med ska.

Det är som om jag efter intensiv isolering med Tim Armstrong och Rancid förskjutit värdeskalan och tappat orienteringen i vad som är tufft och vad som är töntigt. Visst, det är ytliga attribut att anlägga på musik — man gillar det man gillar, punkt slut. Men i ärlighetens namn har jag alltid föredragit ”tufft” framför ”töntigt” och som de är socialt betingade kategorier är de beroende av omgivningens bekräftelse för att verka. Sen när man plötsligt väcks till insikt om att den musik man på sin kammare höjt till höjden av cool låter som Figrin D’an and the Modal Nodes på Mos Eisley rymdbar i Star Wars IV: A New Hope.

Men samtidigt är det förmågan att överskrida den invanda uppdelningen i tufft och töntigt som lockat med ska-musiken. Med en annan instrumentering, ett annat tempo och en annan klädkod har den förmått att revitalisera och peka ut nya vägar. Den fick mig att byta ut T-shirts i storlek XL mot skjorta och slips i slutet av nian och fungerade som en övergång till mod- och skinheadkulturen som jag fortfarande håller som de mest tilltalande av subkulturernas stilideal. I 16 år har jag försökt få till den look som Terry Hall uppvisar på omslaget till More Specials.

Den 18 september ska jag se The Specials med Terry Hall på Cirkus i Stockholm. Jag köpte biljett redan i januari, vilket måste vara nån sorts rekord i framförhållning. Om det är ett uttryck för min kärlek till ska låter jag vara osagt, mest handlar det om tillfälligheter, men jag tror nog att det kan bli en minnesvärd upplevelse.