Inlägg märkta ‘flag’

Värdighet

Publicerat: juli 23, 2013 i Hardcore, punk
Etiketter:, , , ,

FLAG eller Black Flag var vårens stora trätoämne. Vem gjorde rätt, vem gjorde fel? Vad var bra, vad var dåligt? Jag hade uppriktigt svårt att orientera mig i frågan och kände att det var ett ämne som tarvade ett sokratiskt samtal.

Plats: Hermosa Beach, Los Angeles

Sokrates: Men se Keith! Vad gör oss den äran att se dig tillbaka i vår stad?
Keith Morris: Åh, Sokrates! Jag har uppträtt med mitt nya band, Flag.
Sokrates: Flag, är det måhända en anspelning på det band du sjöng i en gång för många år sedan när vi båda var unga?
Keith Morris: Ja, Sokrates, det stämmer.
Sokrates: Hur låter ni då? Finns det några likheter med Black Flag?
Keith Morris: Det gör det sannerligen — vi spelar nämligen Black Flags låtar.
Sokrates: På det viset! Men säg, är det verkligen någon som vill komma och höra det?
Keith Morris: Du skulle bara veta. Vi har ett enormt stöd från vår publik.
Sokrates: Är det samma publik som för 35 år sedan?
Keith Morris: En del har nog hängt med sedan dess men många är nya.
Sokrates: Jag förstår. Men du då Keith, vad tycker du?
Keith Morris: Det sa jag väl? Det är fantastiskt!
Sokrates: På vilket sätt fantastiskt?
Keith: Ja, jag menar, vi spelar låtar vi älskar, för en publik som älskar samma låtar.
Sokrates: Är det som den en gång var?
Keith: Inte exakt, men bra.
Sokrates: Jag skulle vilja fråga dig ytterligare en sak men där kommer Greg Ginn, låt oss ropa på honom och bjuda in honom till vårt samtal.
Entré Greg Ginn
Sokrates: God dag, Greg! Vart är du på väg?
Greg Ginn: Hej på dig Sokrates, det var inte igår! Jag har varit i studion och spelat in en låt med mitt nya band.
Sokrates: Vad säger du, du också? Vad är det för band?
Greg Ginn: Nog minns du, Sokrates, att jag för många år sedan bildade ett band som jag kallade Black Flag?
Sokrates: Hur skulle jag kunna glömma det. Jag köpte ju Nervous Breakdown EPn av din bror och spelar den fortfarande.
Greg Ginn: Åh Sokrates, nu smickrar du mig. Nå, det band som jag nyss spelat in en låt med kallar sig också för Black Flag.
Sokrates: Du upphör inte att förvåna, Greg. Har du hört, Keith? Men, vad spelar ni för låtar? Är det White Minority och Wasted?
Greg Ginn: Nej, vi har gjort en ny låt.
Sokrates: Vad spännande! Hur har responsen varit?
Greg Ginn: Blandad. På internet har många skrivit upprörda och hånfulla saker.
Sokrates: Är inte det sårande?
Greg Ginn: Inte så farligt, jag är van. Publiken hatade oss ofta när det begav sig.
Sokrates: Det här är ju intressant — du, Keith spelar gamla Black Flaglåtar för en entusiastisk publik, medan du, Greg, skapar nya Black Flaglåtar och möts av spott och spe. Hur ska vi förstå detta?
Keith, vad är det du ger publiken som Greg här tycks sakna?
Keith Morris: Kanske låtar de känner igen?
Sokrates: Ska vi då dra slutsasen att det vi känner igen är bättre än det vi inte känner igen?
Keith Morris: Naturligtvis inte!
Sokrates: Jaså, varför inte?
Keith Morris: Därför att en gång var ju de här låtarna nya och de var populära då.
Sokrates: På så sätt. Du sa att en stor del av den publik ni spelar för förmodligen lyssnade på Black Flag på den tid som du sjöng i bandet?
Keith Morris: En del; ja.
Sokrates: Och vi har redan konstaterat att dessa människor en gång kunde gilla Black Flags låtar, trots att de var helt nya och ingen hade hört dem tidigare?
Keith Morris: Med största sannolikhet ja.
Sokrates: Greg, vilka är mest kritiska till din nya låt?
Greg Ginn: Jag skulle säga att det är gamla Black Flagfans.
Sokrates: Så de som verkar vara mest missnöjda med en ny Black Flaglåt är människor som lyssnat länge på Black Flag och bevisligen en gång hört låtar för första gången och tyckt om dem?
Greg Ginn: Så verkar det, ja.
Sokrates: Säg mig Greg, gör du inte fel som inte ger publiken vad den vill ha, så som Keith gör, utan istället lägger ned så mycket arbete för att skapa något som den inte vill ha?
Greg Ginn: Hur menar du?
Sokrates: Är det inte för publikens skull som du skapar musik?
Greg Ginn: Inte helt och hållet. Jag gör det för min egen skull också.
Sokrates: Är det lika viktigt att du skapar något som du själv gillar som att publiken uppskattar det?
Greg Ginn: Kanske viktigare.
Sokrates: Varför?
Greg Ginn: Något annat skulle kännas ovärdigt.
Sokrates: Aha! Värdighet. Vad är det egentligen? Keith, du som uppträder inför en åldrande publik med gamla örhängen, vad anser du värdighet vara?
Keith Morris: Sokrates, nu lurar du mig i fällan.
Sokrates: Du sårar mig, varför skulle jag ha sådana motiv? Nej, jag är uppriktigt nyfiken. Finns det någon värdighet i det du gör?
Keith Morris: Det är väl klart att det gör. Jag får chans att sjunga låtar jag älskar inför människor som älskar samma låtar.
Sokrates: Anser du publikens gillande vara det mest lämpliga måttet på värdighet?
Keith Morris: Det är klart att jag inte gör.
Sokrates: Varför inte? Kan du ge något exempel?
Keith Morris: Det finns gott om exempel på gamla hippies som turnerar på gamla meriter, som drar sin egen och sin publiks värdighet i smutsen genom att låtsas som att 1960-talet aldrig tog slut.
Sokrates: Vad vore i deras fall ett bättre alternativ?
Keith Morris: Jag vet inte, sluta hyckla.
Sokrates: Så hyckleri är motsatsen till värdighet?
Keith Morris: Jag vet inte.
Sokrates: Greg, vad tror du?
Greg Ginn: Jag vet inte heller, jag har aldrig grubblat över den saken. Kanhända att

[…]

Dessvärre har fortsättningen på denna utläggningen förkommit och vi får aldrig veta vad det här apokryfiska Platonfragmentet leder fram till i fråga om värdighet. Istället får vi lov att på egen hand söka svaret och under tiden nöja oss med att lyssna på ”Down in the Dirt”…

https://www.youtube.com/watch?v=jKoeHlFgbMA